tunbora

   Ja så var det redan måndag igen och jag får träffa alla mina goa vänner. Idag skall vi göra smycken. Blev det bra??? Nä Nä, men det finns massor av färdiga smycken att köpa på Glitter,  trevligt hade vi. Vi pratar lätt bort 2½ timma.   Tur att vi har "fröken" som hjälper oss.    Vi har alla varma tröjor för det är så kallt i den här lokalen.

Det syns väl att vi har roligt.   

Innan jag gick till måndagsgruppen gjorde jag två hjärtan som jag skall hänga på ytterdörrens insida. Ja dom blev ju inte som Kerstins men det är väl en god början.

Jag fick i alla fall användning för spetsar jag ärvt från moster Signe. Hon hade tillsammans med två kompanjoner på 40-50-60 talet en atelje på Fredsgatan i Gbg som hette "Gardiner och Möbler" tror jag. Den låg där som Kompassen ligger nu.

Den lades ner i början av 60 talet. Konstigt att jag inte kastat bort spetsarna, det har jag gjort med mycket annat som jag inte haft användning för just för tillfället. 

Ute på en solig höstpromenad på Spikön tillsammans med systrarna.

Vi har roligt som vanligt. Sedan hem till Esa och fikar och titta på gamla kort.

När jag åker hem börjar det redan mörkna, vi går obönhörligen mot vinter.

Denna söta gåsen fanns på Spikön. Tänk att den kan vara så kritvit och ren.

Två systrar på promenad. Den tredje är också med som en skugga. Nä vi är inga proffsfotografer precis.     

Tänk vad en sommar går fort. Idag när det var så fint väder passade vi på att ta upp båtarna. Vi fick hjälp av sonen för det är ganska tungt att vända runt dem. Nu är det

gjort för den här gången. Det är väldigt mycket roligare att lägga i dom.     

Ingen is än i alla fall.

I år har vi tur med att det är ganska högt vattenstånd i Vänern

Så var det klart, alla uppe.           

I dag har jag varit hos Silvii stiftelse och pallat äpplen!

Resultatet blev denna kaka. Den tröstäter jag nu när det

inte är något Doobidoo.

(tack Raina för receptet, jag har gjort den flera ggr)  

      Nu är tiden inne för att göra julosten!! Det är ett väldigt schjå.

Först värmer vi mjölken, 50 l, till lagom temperatur ca 37 grader. Det gör man inte i en handvändning. När temeraturen är den rätta häller vi i löpe. 2 msk till 10 l mjölk.

Sedan rör vi om, vi använder en plastpaddel från barnens gummibåt. Därefter får

mjölken stå i 45 min i detta fall. Då hinner man med en god fika.

Sedan börjar arbetet med att skära i ostmassan. Vi tar upp ostmassan i silar och silar ifrån vasslen. Ostmassan häller vi i ostformen som klätts med tyg. Saltar emellanåt. Detta tar en stund. I år blev det en stor ost. När ostmassan packats färdigt i formen tar vi upp den och vänder på den och lägger tillbaka den i formen igen med nytt tyg.

Men osten är långtifrån klar än. Sedan återstår att förvara den på bästa plats vad gäller temperatur. Den skall tas upp och tvättas med brännvin och vändas varje dag samt lindas med nytt tyg. Allt detta efterarbete ligger som tur är på Anita för annars skulle det inte bli någon ost alls. Det är stor risk att den möglar och spricker . Spricker den måste man fylla i sprickorna med smör.  

Sedan kommer det bästa av allt en bit mat och eftersnack i Anitas mysiga kök.  R spejar efter älg.  

Vasslan silas från ostmassan         

Ja idag har vi varit på Kullas lycka. Vi blev väl mottagna av en tjej som ursprungligen kommer från Falun men bott i Stockholms innerstad i många år och nu flyttat ut på landet. Hon har alltså hamnat på Kåregården i Norra Kedum.

 Här är min allra bästa vän som kollar smycken. (hon är själv fantastiskt bra på att göra smycket av olika material) Kanske kan det bli ett framtida samarbete. Hoppas det.      När vi kom in i köket i lillstugan luktade det gott av nybakad äpplekaka. I denna stugan har en gång Oskar och Hildur bott när de var unga o nygifta. Vem är då Oskar och HIldur, jo det är makens farmor och farfar som bott i Norra Kedum i många år. A  A en färgstark tjej som jag känner   

Här var det fina höstfärger

Ekonomibyggnad till förvaltarbostaden.      Förvaltarbostaden.

Ja så blev det att välja mellan att gästa Tunhems hembygdsförening eller vara med på byggnadshistorisk  vandring vid slussarna. Raymond fick åka till Tunhem och

jag for till slussarna. Det är ju hembygdstoner för mig.

Vi började i "Vasselia" vid Åkers gård där Nils Eriksson bodde under åren slussarna byggdes. Mitt i Vasseliden låg tidigare Schweizeriet som jag väl kommer ihåg. Efter min första "examen" i åk 1 Skoftebyskolan tog mamma med oss barn för att festa med sockerdricka och bakelse. Bara något år senare revs det.

Alla kanalverkets byggnader är f ö byggda i något som kallas Schweizerstil så även alla ekonomibyggnader.  Det var ffa intressant att få veta att ett av husen varit prästgård  och legat mellan kyrkan och klaffbron men flyttats när kanalen skulle byggas. En klassisk byggnad som ligger i anslutning till nuvarande parkering är

"Automobilstallet" där direktionsbilen stod. (Har inget kort på det)  

1800-års slussled med utsikt mot Gamle dal.   Ekonomibyggnad ombyggd till garage 

Åttakantiga dasset

 Ekonomibyggnad i sten   Badhus med ventilationslanterin på taket   Ekonomibyggnad numera garage